Stockholm-Helsingör
Sommaren 2018 gav vi oss iväg på en tågluff, två vuxna och två tonårskillar, 14 och 16 år samt en 7,5 kilos spansk gathund vid namn Adela. Själv tågluffade jag första gången 1989 och några gånger under det tidiga 90-talet. Men som ni alla vet kom lågprisflygen och tågresande i Europa blev krångligare och nästintill otillgängligt. Övriga familjen hade aldrig tågluffat innan och fick mig att inse att inte alla känner till vad de olika europeiska tågbolagen heter.
Vi gav oss av en tidigt morgon via Södra station. Målet var Helsingborg. Vi valde att ta oss till Köpenhamn den gamla vägen av nostalgiska skäl.
Helsingör – Köpenhamn
Sträckan Helsingör – Köpenhamn trafikerades med ersättningsbussar. Det fanns ett flertal representanter för danska järnvägen i Helsingör. Jag frågade hur man ska få tag på en hundbiljett och fick en undvikande blick till svar. Vi tolkade det som om de inte riktigt hade någon plan för hundbiljetterna och erästtningsbussarna och helt enkelt valde att se mellan fingrarna.
Vi bestämde oss för att helt enkelt bara ta med hunden på bussen och det gick alldeles utmärkt.
Köpenhamn
Köpenhamn – Hamburg
Efter några dagar i Köpenhamn tog vi tåget mot Hamburg. Vi hade bokat platsbiljetter via telefon och särskilt bett om hundbiljetter. När vi passerade gränsen
Sade den tyska konduktören att vi saknade hundbiljett, men det var ok för denna gången. Fortsättningsvis köpte vi hundbiljetter på stationerna i Tyskland.
Hamburg – Bryssel
Någonstans mellan Hamburg och Bryssel träffade vi vår andra tyska konduktör och det hela kändes lite spänt. Kommer dom att kräva att vi sätter en munkorg på lilla Adela? Nejdå. Ungefär här insåg vi att ”munkorgsångesten” var överflödig och vi kunde slappna av. Ingen krävde munkorg på hunden under luffen, däremot förekom det en del gullande med hunden både från konduktörer och medpassagerare.
Innan Bryssel blev det ett byte i Köln. Jag hade föreslagit för övriga familjen att vi kunde ägna stoppet åt att titta på domen, och fick ett sömnigt ja, ja till svar. Väl på plats var ingen sömning alla var snarare imponerade av denna byggnad som måste ses på plats.
Vi bokade ett lägenhetshotell i Bryssel och ägnade dagarna åt att strosa och äta mat. Vistelsen i Bryssel blev för mig återbesök av restauranger och plaster för mig och visa resten av familjen var jag hängde i slutet av 90-talet.
Bryssel
Bryssel – Caen
Från Bryssel tog vi oss till Caen via Paris och Gare St Lazare. Platsbiljetterna inhandlades över disk på stationen och det fanns ingen möjlighet att prata engelska. Älskar att få användning för mina språkkunskaper.
I Caen bodde vi på ett hotell med pool i ett lugnt område. Vi besökte museum och legendariska stränder från landstigningen av Normandie. Rekommenderar Caen memorial museum. Vi hann inte med hela utställningen, så det finns utrymme för fler besök i Caen.
Vi tog bussen till Lion Sur mer och år middag på en kvarterskrog, ”La Taverne”. Maten var rustik och fantastiskt god och stämningen i den lilla byn var på topp eftersom de hade någon slags gatufest och ett liveband med dragspel. De spelade en hel del franska sånger men även en cover på The Pouges Dirty old town vilket fick oss att känna närheten till Irland och de brittiska öarna. Det var lätt att ta sig till Lion- sur-mer, men inte så lätt att ta sig därifrån, vi fick vänta i en halvtimme på en taxi.
Caen – Berlin
Från Caen tog vi oss via Paris till Berlin. Tåg till Paris och därefter Thalys från Paris till Köln där vi bytte tåg igen. Platsbiljetterna med Thalys beställde vi via telefon.
I Berlin blev vi uppgraderade på vårt lägenhetshotell och hade en egen femma med varsin balkong i sovrummet.
I Berlin finns det alltid en Volkspark i närheten där låter Berlinborna sina hundar springa lösa. Vi inledde varje morgonkiss med hunden i Volkspark am Weinberg i Adela tyckte att det var trevligt.
Vi satte tonåringarna på Snälltåget mot Malmö och fortsatte med vuxensemester. Vi hade inte planerat någonting och bestämde oss för att åka till München. Vi gick till Berlin Hbf för att beställa platsbiljetter. Damerna på HBF tittade på Adela och sa neej, inte ska ni betala för den där hunden. Lägg ner henne i en väska och när konduktören har gått förbi kan ni ta upp henne.
Vi beslutades oss för att ändå köpa hundbiljetter, men kunde konstatera att andra hundägare gjorde precis som damerna sagt under vår resa till München, det vill säga ägnade sig åt ögontjäneri och förvarade hunden i väska endast när konduktören var i närheten.
Egen kupé på Snälltåget
Dagar med 30 plusgrader i München ägnas med fördel i den englisher garten, den engelska parken. Om du befinner dig i München på sommaren, ta med en vattentät väska och badkläder. I den engelska parken kan man bada och åka medströms i floden Isar, som är en biflod till Donau, vattnet är svalt och fräscht smältvatten direkt från alperna. Lägg dina kläder och värdesaker i väska, hoppa i och åk med floden i några hundra meter.
Fotbad i englisher garten
Efter München tog vi en detour in i Thüringen för att besöka en liten by där delar av min släkt kommer ifrån. En sömnig liten ort med ungefär samma känsla som min mammas hemort, Bollstabruk, fast på anabola steroider, alla husen kändes större än i Ångermanland. Här kan man åka skidor på vintern och vandra på sommaren. På hotell Schöne Aussicht fanns det flera kötträtter och vildsvin,men en sida i menyn innehöll bara veganmat.
Vi skippade Danmark på hemvägen och tog färjan från Rostock till Trelleborg Adela träffade en tysk unghund. Hennes omdöme, snygg, men lite väl efterhängsen.
Vill du veta mer om att tågluffa med hund?